She’s not me!

Men heeeeeej, long time no see! Vad gör ni? Lever ni?

Vad gör jag? Ni kan väl gissa? Jag har en seriöst tanke med den här hemsidan för framtiden. Vinpoeten. Visst låter det fint. För min tankeverksamhet flödar så mycket vackrare när jag druckit vin. Den flödar på rätt så bra i vardagen också men det är om sånt där tråkigt. Stängde jag av alla plattorna innan jag gick? Skickade jag iväg det där dödsviktiga mailet? Kommer batteriet i telefonen räcka hela löprundan? Köpte jag toapapper? osv osv osv.

Det är nu vi är ett, ni och jag. Eller iallafall jag är ett, med er.

Så vad har hänt sen sista gången jag lät tangenterna bokstavera fram meningar jag tar från tomma intet och hade djupa funderingar kring livet och dess fortskridande.

Hmm, jag jobbar fortfarande på ett helt fantastiskt jobb där jag träffar människor varje dag. Den ena är helt klart inte den andra lik. Jag lär mig något, skrattar, blir irriterad, gråter, skäms, är stolt, längtar och avundas alla de människor jag faktiskt har privilegiet att få träffa varje dag. Serviceyrket passar mig, något jag insett efter att ha varit i branschen i många många år nu. Låter gammal som gatan.

Jag har nu en veckas semester, en heeeel vecka. Ska spendera den hemma hos familjen i Värmland. Ska kramas, njuta av (förhoppningsvis) solen, tänkte mig på att försöka åka båt, träffa vänner, eventuellt bada, grilla, dricka vin och vara en sån där avslappnad livsnjutare som jag bara kan vara när allt är perfekt. För det ska det bli.

Jag börjar till och med semestern med något hemligt. Egentligen behöver det inte vara hemligt, men vi väljer att hålla det så, för allas bästa. Men jag kan garantera att det kommer göra en tjugofyraåring mycket lycklig i själen. Gammal vänskap ruttnar aldrig, eller var säger man (kan helt ha hittat på det där, tänker skriva möglar först).

Augusti, augusti augusti augusti, vilken jävla månad det kommer bli. Får besök av två av mina största femalecrushes någonsin. Laudan och Boholmen. Bara där hade jag varit nöjd. Men nej, jag tar mitt pick och pack och lämnar mina trygga väggar på WaldemarLorre och flyttar in hos min ”brother from another mother” Jonatan. Yes, jag ska bli Sambo/Kombo med en dude. Men inte vilken dude som helst utan antagligen världens bästa. Igår slet vi som djur med att sätta ihop två jävla hyllor från IKEA. Kan ni då tänka er att vi ska flytta ett halvt hem och köpa till ett helt nytt, från IKEA. Klarar vi den här kampen ihop, då kommer vi aldrig bli ovänner jag och Jonatan. Det finns liksom inte. Ikeamöbler är den ultimata utmaningen.

Jag ska antagligen börjar på magisterutbildningn i informatik i augusti också, hör på den liksom! Magisterutbildning! Fancy!

Jag ska fortsätta jobba på Hemglass, för jag trivs som bara den och älskar yrket! Tänk att jag fick den chansen så lätt, eller lätt och lätt, jag råkar vara jag och vissa i min omgivning tog vara på det och rekomenderade mig, och jag råkade älska det så mycket. Det är nästan overkligt, men det föll mig verkligen rakt i näven. Allt är perfekt, även om det, precis som alla delar i livet ibland är tufft.

Nu ska jag sluta dravla, det kan hända att jag hör av mig från hemligheten imorgon. Med betoning på kanske.

Ni fina människor som jag vet alltid läser den rappakalja jag kastar ur mig, ni är fantastiska, glöm aldrig det, fina och  fantastiska.

Å juste, jag klippte av mig håret, ljusade upp det och gick ner 15 kilo också. Den lilla detaljen!

1052289_10151607574621220_1574707810_o
Puss och sånt fint!

2 reaktioner på ”She’s not me!

  1. Låter som du lever livet nu och trivs väldigt bra! Precis som det ska vara :)

    Den LILLA detaljen är minsann inte så liten, det ligger hårt arbete bakom. Duktigt! Många skulle gett upp för länge sen.

    Jag brukar tänka tillbaka på skolan då man träffades varje dag och allt var egentligen så enkelt :)
    Vi tjejer ses inte så mycket längre men jag hoppas allt är bra med dig!

    Kram Janina

    1. Nej det gäller ju att ge sig fan på att man ska fortsätta när det är tungt. Lättare går det när man ser resultaten, då får man en extra liten kick :)

      Ja, herregud det är många år sedan nu. Sist vi sågs var nog hemma hos Sophie för min del tror jag. Å det är många år sedan det med. Vore kul om man kunde styra upp något, men vi är väl vuxna upptagna människor nu så det blir väl inte helt lätt :P

      Kram kram tjejen, och tack för peppen :)

Kommentera