A little party never killed nobody.

Åååh jag blir så frustrerad. Jag vill ut och springa men har en kropp som motsträvar mig. Dels så vill min fem dagar tatuering inte läka lika snabbt som vanligt, å dels så hänger en lätt förkylning över huvudet på mig och bara väntar på att attackera när jag ger mig hän.

Så vad gör jag? Jag sitter på mitt numer lite halvbeniga arsle och rullar tummarna, frustrerad, som sagt.

Jag vill verkligen inte att förkylningen ska bryta ut mer än nödvändigt så någon jättesvettrunda är inte att tänka på. Men kanske en liten runda för att röra på sig och för lite frisk luft. Det kanske gör en gott.

Ni sak veta i min själ vad glad jag har blivit av alla positiva bemötande jag har fått hemma i Värmland. Människor som inte träffar mig dagligen ser ju förändringarna lättare och det är kul och peppande. Ingenting, verkligen ingenting, kan stoppa mig nu.

Förutom en svårläkt tatuering och lite förkylning. Damn it!

Kommentera