YOLO!

Jag har alltid hör att jag kan skriva. Har talets gåva, fast i skrift (den referensen!). Att jag borde ta vara på att jag kan formulera mig korrekt och hantera det svenska språket på ett rättvist och korrekt vis. Ja kanske?

Jag skulle gärna vilja uttrycka mig ”på riktigt”. Men jag antar att det här är första steget. Väntar på att någon ska upptäcka mig och inse att jag är en jävla begåvning. Skämt å sido.

Det är klart jag tycker om att skriva. Jag har skrivit dagbok, blogg, whatever i flera år. Bara för att lätta på trycket. Men har jag inget att skriva om kommer inte heller något ut. Det är det som är problemet. Jag måste ha en motivator som påminner mig om vad jag håller på med och syftet med texten. Annars blir det bara massa dravel som egentligen inte gör någon nytta.

Men att skriva är kul. Att formulera tecken och meningar som egentligen kan skapa historia! För egentligen är det inte mer än så, tecken som formulerar meningar som formulerar historia. De måste bara få synas! Men det är klart, de måste ju sätta avtryck också, det är väl det som spelar roll. Folk ska känna något när de läser, inte bara ”meeh”.

Så vad skriver man om för att undvika ”meeh”? Ska man skriva om politik, feminism, invandring, utvisning, HBTQ, kärlek, känslor, problem, vardag, träning, mat, skola, livet?

Eller så skriver man bara om det som råkar trilla ur en? Jag vill dock ha en inriktning, att skriva om mig själv är ju inte så jävla intressant. ”Hei ja e en tjugåfyra åri tös frå värmlan” lockar inte ens en sten. Så vad gör man? Skapar hysteri och uppståndelse? Ja kanske.

En vacker dag ska jag knäcka koden för att bli känd. En vacker dag!

Puss och idag är ingen vacker dag!

Kommentera