Dear Boy

Vet ni? Av allt jag har åstadkommit här i livet, så är jag ändå stoltast över att jag allt som oftast vågat gå min egen väg. Det låter så jävla klyshigt, men jag har inte alltid haft det så lätt. Jag har en mor som slitit djur för att ge mig och min lillasyster de bästa förutsättningarna här i livet, med allt vad det innebär. Jag har en far som valt fel vägar både en och tusen gånger i livet, men som ändå strävar efter att göra det bästa av sin tid och kunskap, framför allt för andra, och som med jämna mellanrum ringer och förklara vad viktig jag är för honom, utan att veta hur viktigt det är för mig. Jag har från tonåren varit överviktig och fått höra både de ena och de andra glåporden efter mig, ord som skar betydligt djupare än vad uttalaren kunde ana. För när man är ung, innan man insett att det finns viktigare saker i livet än utseende, så är ens utseende allt. Det sätter liksom måttet för vem man är.

Men visst finns det skratt, gråt, ångest, hat, kärlek, problem och en historia bakom den lilla knubbis som gick i sjuan till den tjugofyra år gamla powerkvinna som sitter här i dag, givetvis. Men fortfarande, jag höll fast vid att jag var jag! Oavsett glåpord, ångest, komplex och allt vad det heter. Ingen är perfekt, det blir man aldrig. Men man kan lära sig att må bra i sig själv och trivas med vem man är.

I min värld lärde jag mig att tro på mig själv genom alla de uppgifter jag tog åt mig och sedan klarade av. Jag har alltid varit en person som behöver stimuli. Jag behöver aktiveras. Behöver få hjärnan att jobba, lika väl kroppen. Då mår jag bäst. Så när jag flyttade till Halmstad 2010 och lämnade allt vad trygga hemma hette så tog jag ett beslut som jag fortfarande hänger fast vid. Att vad som än händer, så känner jag mig själv bäst, och så länge jag vet vad jag klarar av, så kan ingen komma och sätta sig på mig.

Sen den dagen har jag åstadkommit mer än vad jag gjort mellan 1989-2010, på snart fyra år har jag vågat mer än vad jag gjort under 21 hela år. Jag vågar mer för att jag intalar mig själv att jag kan. Jag ha gjort saker som jag inte ens kunde drömma om! Som om det inte vore nog med att inte bara ta en utan två, och förhoppningsvis tre, examen på akademisk och avancerad akademisk nivå så har jag drivit en nattklubb som ordförande och haft det yttersta ansvaret för en hel organisation. Jag har vid sidan av det engagerat mig i diverse organisationer för att lyfta och jobba för studenters aktiviteter och välmående. Jag har vuxit upp och lever nu mitt liv som egen person som ansvarar för mig själv i alla aspekter, exempelvis boende, ekonomi, mat, studier, nöjen med mera och allt det med 40 mils avstånd till trygga mamma, pappa och säkerheten. Jag har jobbat en hel del, testat mig fram och känt mig för vad som passar mig, och vad som inte passar. För att inte glömma att jag gick ner 19 kilo, and still going strong…

Jag vet idag vem jag är. Vad jag vill. Vad jag kan. Vad jag ska göra för att leva mitt liv på bästa sätt. Jag är starkare än någonsin och har allt bakomliggande att tacka. Alla glåpord, alla svåra stunder, allt hat, all kärlek, alla vänner, min familj och alla ni som aldrig trodde att lilla knubbisen kunde bli något. Hah!

Så till alla som någon gång tvivlar. Du känner dig själv bäst! Alla andra dömer dig på grund av tveksamhet hos dem själva, för varför ska de annars klanka ner på andra? För att må bättre genom att få en annan människa att må sämre? Knappast!

901555_10200498927972464_1668852351_o

Puss och look at me now!

2 reaktioner på ”Dear Boy

Kommentera