We will never ever come down!

Jag får panik!  Rastlöstheten slår mig i ansiktet en kväll som denna och jag blir mer och mer frustrerad ju längre tid jag sitter stil. Det är klart att det är skönt att vara ”planlös” att ta dagen som den kommer. M10804964_10204529379091223_1625135276_nen jag har hellre något inplanerat för kvällen än att ”kanske hitta på något”.

Jag och Gustav sitter mest med en varsin dator just nu och roar oss med vårt. Vi har planerat att äta tacos sen och har besökt glasapoteket utifall att det skulle trilla ner något från himlen att göra. Vi ska eventuellt på Wrestlingshow vid klocka åtta också. Men EFTER det… vad händer då?

Jag vill umgås, drick vin, bli onykter och skratta åt livet, tillsammans med folk. Men jag är så trött på att vara sambandcentral och alltid vara den som ska se till att folk sammanstrålar någonstans, oftast här hemma hos oss. Det är klart att det händer ibland att folk hör av sig, men ytterst sällan, och jag tror knappat att det beror på att jag, eller vi, på något sätt skulle vara tråkiga. Faktiskt.

Men vad gör alla när de bara är hemma en lördag? Jag klättrar på väggarna efter två sekunder och får panik över att det inte händer något. Titta på tv/film är inget alternativ!

 

Kommentera