Att skriva för hand

Det är något speciellt med det, att skriva för hand, med penna och papper.  Jag sitter säkerligen 70% av min vakna tid vid någon form av uppkoppling, dator, surfplatta eller mobiltelefon. Jag skriver det mest av mina kom-ihåg digitalt, jag skriver arbeten digital, meddelanden, statusar, sms, och så vidare.

Men jag älskar att skriva för hand! När jag ska skriva något riktigt riktigt viktigt, då skriver jag för hand. Med långsam handstil dessutom, för det måste bli fint, det viktiga. Det är ju något speciellt med en handskriven text i dagens samhälle, något genuint och äkta. Någon släppte sitt digitala liv för att skriva för hand, wow!

Jag skrev dagbok en gång i tiden, för hand, så där i film som man gömde under madrassen. Jag har nog kvar den någonstans om jag skulle börja rota i forntiden som jag gömt i en låda i garderoben. Det var mitt egna hemliga, idag skriver jag här. Helt opersonligt (nästan) inför allmänheten, digitalt. Två helt olika saker. Man kanske skulle ta upp den där gamla handskrivna dagboken för känslans skull, lite nostalgi liksom. Skulle säkerligen tröttna efter en dag eller två, men bara för sakens sktangentboirdull.

Eller börjar göra handskrivna små kärleksförklaringar till Gustav kanske, som jag kan gömma i hans 30 kvm stora studentlägenhet. Kanske inte. Vi är inte så fjösiga med varandra även om vi kan vara rätt gulliga. Sånt där gulligulligull är inte riktigt vår grej. Så det skiter sig nog.

Kanske skaffa en brevkompis igen! Jag hade för några år sedan brevväxling med Fanny i stockholm, jag saknar både henne och extasen över att få ett brev per snigelpost. När jag får brev i postboxen idag är det oftast räkningar och det är ju inte alls så kul. När jag var mindre brevväxlade jag även med min syssling i Finland, det var grejer det. Fast på den tiden kunde man ju knappt läsa min handstil.

Fast å andra sidan, vem orkar med snigelpost idag. Genom facebook och andra sociala medier får man ju reda på allting om varandra i realtid ändå. Då blir ju snigelposten lite utdaterad när den kommer fram, om personen i fråga sedan ska svara på det som står i brevet kommer man tillslut prata om händelser som hände för flera veckor sedan, vilket blir lite konstigt.

Näee, det blir det nog inte heller något med. Jag får hålla mig till att skriva mina att-göra-listor på jobbet för hand. Det får bli charmen i det hela. Vad kul! Länge leve handskrift!

 

Kommentera