Jag är ju en nykter vikthetsare som duger som jag är.

Hej Hallå!

Vilken fantastisk morgon vi har! Solen skiner och det är strax över 4 plus grader i Halmstad idag, och det är Fredag, bara en sån sak!

Vet ni, vi har lite att prata om. Jag har ju viktkämpat lite nu sedan den 1:a augusti och det har faktiskt gått riktigt bra. Jag startade på 104 kg sharp, och idag vägde jag in på 89.7 kg. KUL! Men, det har hänt lite saker på vägen som jag måste lyfta för att få ventilera lite. Min instagram @fluffigtillfast är alldeles för liten för det här, så here it goes:

 

  • Jag väljer att inte dricka alkohol och hela min omgivning reagerar helt knasigt. 
    Det här är väldigt spännande. Från den 1:a oktober har jag valt att avstå alkohol. Anledningen är väldigt enkel, jag blir så fantastiskt jävla bakfull så jag förlorar så många dagar på det. Dessutom så blir det lite kontraproduktivt att försöka gå ner i vikt och sen supa sig full två dagar i veckan. Så fort vi dricker alkohol stannar nämligen förbränningen av allt annat av och kroppen fokuserar på att förbränna alkoholen. Det säger ju sig självt! Dessutom tenderar vi att äta mer när vi dricker, för att inte tala om allt socker som vi får i oss genom drinkar, cider och viner. Hur som haver, jag dricker alkoholfritt och festar på ändå, och det tycker jag inte ska påverka någon.Men det gör det. Jag vet inte om det har att göra med att jag tidigare varit en person som varit ganska glad i alkohol. Misstolka mig rätt. Jag är den som mer än gärna tar ett (fem) glas vin varje fredag och lördag och jag älskar att gå på systembolaget och grotta ner mig i alla informationslappar om viner från världens alla hörn. Det gör jag fortfarande, jag saknar ett glas gott rött vin på lördagkvällen och det finns ingenting som säger att jag inte kan ta det. Jag väljer bara att inte göra det just nu. Men reaktionerna från omgivningen är högst märklig.Första reaktionerna var att jag troligtvis var gravid, vilket kanske inte är så jättekonstigt, det brukar ju vara en solklar anledning att sluta dricka alkohol. Folk har antagit men inte frågat, så det har blivit lite spännande ryktesspridning. Den andra reaktionen är att folk blir nervösa över sitt eget beteende, argumentet är oftast ”du ser ju hur man beter sig, och kommer ihåg det dagen efter”. Yes I do, men det ska väl inte klandra mig? Eller? Om du beter dig illa på fyllan så är ju det faktiskt ditt problem. Att klandra mitt val av nykterhet för det känns märkligt för dig. Jag har även fått frågan om jag kommer orka festa hela kvällarna nu när jag inte dricker. Frågan är lite konstig, vadå inte orka? Alla de gånger vi har varit på fest är det jag som stått upp sist, både rent orkesmässigt och rent fysiskt. Jag har precis lika kul utan alkohol och dansar och tjattrar men på något sätt förväntas inte det av mig eftersom jag inte dricker alkohol. Va?!. Sista reaktionen är att andra människor skäms å mina vägnar över sitt eget drickande och förskönar det genom ”Jag dricker inte heller om du ska följa med”. Okej? Du är inte en sämre person i mina ögon för att du väljer att dricka alkohol, så lägg inte den värderingen hos mig bara så där. Drick så mycket du vill, drick tills du stupar! Jag bryr mig ärligt inte och mår inte sämre eller har ångest för det, snarare tvärt om. Så kör på! Jag är ingen nykter alkoholist som frestas av att vara nära alkohol. Jag har smakat på drinkar, vin och whiskey under de här månaderna jag valt att inte dricka. Så du behöver inte akta dig med alkohol runt mig, inte det minsta.Sen är man såklart ”the designated driver” jämt och ständigt. Men det är såklart alltid uppskattat och ingen är gladare än jag om jag slipper gå hem i minusgrader om nätterna. Jag personligen ser bara fördelar med att avstå alkohol i större grad. Så det är märkligt att omgivningen ska försöka klanka ner på det, även om det många gånger känns som att det beror på deras eget drickande. Det blir något slags dåligt samvete som de projicerar mot sig själva, men tar ut på mig. Jaja, den 25:e November ska vi åka till Stockholm och fira Gustavs bror som tar examen. Å vet ni, jag ska dricka rödvin, gärna med hög alkoholprocent, ett riktigt gott ett! Ska bli spännande att höra reaktionerna då. ”Men du skulle väl vara nykter?!”. Ja, tänka sig, det var visst mitt beslut att ta när jag dricker och inte.

 

  • Vikthets?
    Bara för att jag väljer att dokumentera min resa på instagram så bidrar jag till vikthets. Återigen, va?!. Jag är sinnes trött på att behöva försvara mina val. Det här hänger lite ihop med punkt nummer tre på listan. Vi kan börja med att klargöra det självklara. Jag är 27 år och vägde 104 kilo. Jag hade ett BMI (det här är en annan diskussion…) på 35.2. För den som vill veta är det inte ens övervikt på skalan. Det är fetma grad 2. Jag bedriver ingen vikthets, jag försöker rädda mitt eget liv! Jag vill i framtiden kunna leva ett aktivt liv och kunna leka med mina barn utan att känna att jag inte är tillräcklig. Jag vill kunna bära mina barn och hålla dem nära utan att känna att jag är för svag. Jag vill orka med allt det där som jag idag blir totalt slut av. HUR kan det vara vikthets från min sida?Jag förstår inte hur andra människor kan lägga sig i så mycket att det tar åt sig så till den högsta grad personligt av något någon annan skriver utifrån sig själv. Det grundar sig främst i att jag äter 5:2. Det innebär att jag på tisdagar och torsdagar äter 500 kcal, enbart. Det är här skon klämmer. 500 kcal är ju svält för en annan, men att det fungerar för mig det är omöjligt att se. Att jag alla andra dagar äter 1400 kcal och moffar som en galning, det väljer man att blunda för. Jag har aldrig under de här månaderna mått psykiskt dåligt av den här dieten. Jag har försökt hålla humöret uppe och jag har varit frisk sedan start. Jag har ätit godis, chips, snabbmat, tårtor, kakor och hör och häpna även druckit julmust. HUR KAN JAG VIKTHETSA? Det känns bara något som människor med dålig självdisciplin slänger ut sig bakom en annan skärm, men ändå. Det gör mig frustrerad för det ger mig en vägbula att hantera i min resa. MIN resa.Döm av min förvåning när jag inte heller kommer bry mig när jag börjar gå upp i vikt när jag förhoppningsvis börjar bygga muskler i framtiden. Eftersom det är mitt mål. Bakvänd vikthets? Eller då kommer kanske träningshetsen? Aldrig får man vara nöjd.

 

  • ”Du duger som du är”
    Det här är också lite ambivalent från min sida. Jag förstår verkligen att alla som säger det här menar väl. Jag gör verkligen det. Men ibland blir det så bakvänt. Om jag är så glad så jag kan explodera över att jag nått ett mål i min resa till ett friskare och starkare liv, delar med mig av det till allmänheten för att peppa andra, då kommer det alltid någon som måste vara viktigt. Jag duger ju faktiskt som jag är, att min kvinnliga kropp har former är det bästa jag kan önska mig och jag borde vara stolt över den. VAA??!?! Jag har väl aldrig påstått att jag inte är nöjd eller stolt över min kropp?! Det här har ingenting med hur min kropp ser ut utan min framtida hälsa. Herregud jag visar upp mig med bristningar, tjocka lår, gropig rumpa och fluffiga överarmar, och ÄNDÅ kommer någon och påpekar att jag inte ska skämmas. Hur kan man ens tro att jag skäms när jag publicerar det offentligt? Jag får inte ihop ekvationen. Stötta mig gärna, uppmuntra mig och applådera åt mina framsteg. Kom inte med något jäkla moralsnack om att jag är vacker som jag är när jag av rena hälsoskäl behöver gå ner i vikt. Jag struntar blankt i mitt yttre även om det såklart är spännande när midjan krymper och kläderna blir för stora. Jag har en sambo som har älskat mig från 104 kg och som kommer älska mig hur jag än ser ut. När jag gått ner ytterligare kommer jag börjar fokusera på att bli stark också.

 

Det låter lite som en rant det här. Det är det nog kanske lite också. Men jag blir så besviken på att personer i min fysiska omgivning och även de som väljer att följa mig på instagram ska projicera så mycket av sina egna problem på mina val kring min vikt. Många ska hela tiden visa sig bättre än mig. De vet mer och kan minsann lära mig ett och annat. Att jag har försökt gått ner i vikt i över 10 år och testat allt från självsvält till LCHF det bryr man sig liksom inte om. Man känner sig själv bäst sägs det men man börjar ju undra? Det är väl det som är internet antar jag. Lite som mammaexperterna som alltid ska förklara för nyblivna mammor hur man ska göra och hur man ABSOLUT INTE ska göra. Samma finns inom det här ämnet, Viktexperterna. För samtidigt som de står och predikar om hur man ska göra så understryker de att våra kroppar är unika (!!??).

Anyhow, hur grym är inte jag?! Idag klev jag under 90 kilo. 89.7 stadiga vägde vi in på idag. En total viktnedgång på 14.3 kilo och första gången åttan kommer först på över 10 år. Så nu ska jag fira genom att äta chips och dipp när kvällen kommer och en redig mysmiddag med min sambo. Kanske ta mig ett glas rött vin. Vi avslutar troligtvis med glass också vilket innebär att imorgon är jag över 90 kg igen. Men vad vet jag?
Jag är ju en nykter vikthetsare som duger som jag är. 

Tigerstripes are just simple battlescars.
Tigerstripes are simply just battlescars.

 

 

Kommentera